ELINLOUICE

Har ikväll kommit hem från en sista konsert med min kära linje. Estet2. Tillsammans med dansarna har vi musiker gjort 3 konserter idag som heter Dance to the music. Det var så fruktansvärt roligt, jag tror aldrig jag har haft så kul med min klass som de här dagarna vi har repat och showat i aulan. När man gör sånna här konserter och föreställningar så blir man så sjukt tajt med sin klass. Det är så sjukt najs att man bara kan hänga med exakt vem som helst och alla känner alla. När jag började gymnasiet kunde jag aldrig drömma om att det skulle vara såhär fantastiskt. Jag är verkligen otroligt glad över att jag går i den här klassen och får vara med de här fantastiska människorna. Alla är så obeskrivligt duktiga! Nu sitter jag här hemma och på något konstigt sätt längtar till samhällslektionen imorgon 08.00 bara för att få träffa min klass. Hur sjukt är inte det liksom? 

 

Jag var med i två nummer på konserterna, ett 80-talsmedley och på låten Man in the mirror. 80-talsmedleyt var så sjukt pampigt och fräckt. Alla var utklädda till 80-talskläder med benvärmare, tights jeansjacka/väst mm. Riktigt häftigt! Sen slutar numret med att klassen kommer in och körar och alla har på sig kåpor och sjunger "like a prayer". Känslan när en helt okänd person kommer fram till en efter konserten och talar om för mig att jag har en otroligt varm och härlig sångröst gör mig superglad. Det värmer verkligen att få höra något sådant, efter att jag känt att jag kunde gjort bättre ifrån mig och var missnöjd med en del saker. Sjukt glad blev jag verkligen! Jag älskar livet på scen och stå och sjunga och dansa inför publik, otrolig känsla!