ELINLOUICE

Mitt i mitt tacosätande, som jag tog med hem från jobbet idag, så stannade jag upp och dagdrömde igen. Jag blev inspirerad till att börja skriva och kom på att jag inte bara nöjer mig med en privat dagbok för mig själv. Jag tycker om att skriva! Genom att dokumentera och skriva ner saker så är det så lätt att titta tillbaka på tiden. För det är det som jag nojar mig mest över hela tiden, jag vill kunna spara alla stunder och kunna gå tillbaka till dem i efterhand. I framtiden kommer det nog finnas en sån där typ av ask, där man kan spara känslor och minnen och uppleva dem igen, haha. Men det är i alla fall mitt syfte med den här bloggen, sen hur många som läser eller ej det bryr jag mig inte ett dugg om. De som känner för att veta mina åsikter och hur jag tänker är alldeles välkomna! 

Igår var det tre veckor exakt till studenten. Just nu känner jag bara: oro, ångest, längtan, lättnad, exalterad, förväntansfull, glad och rädd. Alltihop på samma gång. Ja, inte lättolkad i alla fall kan man säga! Men det är väl bra gissar jag, så man är lite förberedd på alla känslor kanske. Blev i alla fall överlycklig och lättad idag på sånglektionen när min sånglärare sa att jag har en ljus framtid. TJOHO